Jag har bestämt mig att ändra målvikten från 75 kg till 72.5 kg. Läst lite om Dr. GJ Hamwi’s formula för idealvikt och bestämt mig för att använda det. Att nå 75 kg innan septembers slut ligger dock kvar.
Här kan ni läsa och räkna ut ”idealvikt”. Självklart är idealvikten den man känner sig bekväm med, men jag vill ha ett mål så därför jag väljer att räkna ut den till att börja med.
Let´s go!
Jag har bestämt att lägga ner fatcamp och att istället köra på som vanligt. Jag har kommit fram till att viktnedgången och träningen är inget jag kör under ett visst antal veckor som det är just nu med fatcamp, det är en livssstil – det är min hälsa.
Vägningar och sammanfattningar kommer det att bli varje vecka i fortsättningen också, hur jag lägger upp det ska jag fundera på!
För mig själv – i min egna lilla bubbla – om ni förstår hur jag menar.
• Midnattsloppet, mitt mål 2011.
Träna träna träna. Det har jag gjort, men inte tillräckligt. Känner mig (eller är) överhuvudtaget inte förberedd för att springa 1 mil om 19 dagar. Jag har väl gjort som många andra där ute som ska springa lopp, tänkt att det är lång tid kvar tills dess. Ursäkt? Nej, konstaterande. Jag är besviken över mig själv att jag inte gjort det jag kunnat för uppnå mitt mål, jag skäms.
• 17 veckor har gått av mitt fatcamp, den sammanlagda viktnedgången -uppgången är, idag, +1.2 kg.
”100% är det som gäller nu framöver” skrev jag när jag startade fatcamp, så blev det inte verkar det som. Har jag inte ansträngt mig? Jodå, jag har tränat bra och jag har ätit dito (självklart med upp- och nedgångar på dem båda) dessa veckor, men inte tillräckligt som både du och jag ser på resultatet.
• Viktnedgången denna semester. Vilken? Det blev även här ett plus istället. Även fast det är 1 vecka kvar så kommer jag inte gå ner så många kilon tills att jag börjar jobba igen. Åter igen, tänkt att det är lång tid kvar tills dess.
Många av er säger det jag tänker just nu, bryt ihop och kom tillbaks, skaffa nya mål. Och visst ska jag det. Det viktiga i detta är dock att jag måste förstå att det fungerar inte att göra som jag har gjort. ’Det fixar sig sen’-tänket. Det gör det inte.
Även fast det inte dyker upp så många inlägg här så går det fint med både träning och mat. Gymmet blir det minst 1 gång per vecka och vardags-promenader blir det nästan varje dag. Längre promenader är det dock lite mindre av för tillfället men allt går i etapper, även motivationen. Just nu känner jag dock att det ska bli galet skoj att gå ner dom sista 10 kilona (10 kilo är redan av klarade!) med mitt FAT camp-projekt. Även fast att vikten på vågen har gått upp sedan jag började så kommer den att börja sjunka snart, var så säkra..
Planer framöver? Fortsätta som jag gör med träning och mat tills jag når 75 kg vilket är min målvikt. Att jag sedan kommer att gå upp några kg har jag nästan räknat med då muskler väger mer än fett (nästan 20% mer faktiskt) och det kommer att vara helt okej. Kan dock tänka mig att det blir svårt att inte ”lyssna” på vågen..
Ska försöka få till lite inlägg här på formjournalen framöver, och även lägga till lite vanliga foton också – blir så mycket roligare att besöka då tycker jag! Lite dumt bara att jag aldrig tar med mig mobilen när jag är och tränar.. 🙂
Så är läget just nu! Jag återkommer imorgon.
Tjillevip!
Tänkte göra en sammanfattning av allt sedan jag började tills idag.
Det har nu gått ett år sedan jag bestämde mig för att ta tag i min hälsa och framstegen har kommit, sakta men säkert. Det är så jag vill ha det, sakta men säkert, inte skynda mig igenom något eller ta dom där lätta genvägar, det har jag gjort förr – och det fungerade inte alls.
Vikten har minskats med 10 kg och ska minskas några kg till framöver. Maten har gjort väldigt mycket, jag tänker på vad jag stoppar i mig – utan att räkna kalorier. Det är inte så att jag inte äter det där onyttiga, det blir dock bara någon gång ibland nu mer. Det jag använder, som egentligen är väldigt enkelt, vill du gå ner i vikt – gör av med mer kalorier än vad du stoppar i dig. Så väldigt enkelt är det inte att komma dit dock. Mycket mental träning har det blivit – att ta mindre portioner, inte ta om den där goda maten eller att falla för sötsuget bara för man är hungrig. Hur har jag gjort? Misslyckats. Flertalet gånger. Igen, igen och igen. Efter hand lär sig kroppen att, ja just det, det var det här jag gjorde förra gången – föll för sötsuget – för att sedan bli lika hungrig en liten stund senare. Hjälpte det att falla för sötsuget? Nej.
Träningen har gått från obefintlig till träning nästan varje dag. Vissa dagar är det vardagsmotion – att gå till och från jobbet, andra dagar är det även motion på längre sträcka, vanligtvis 5-10 km. Löpning har jag att börja lägga in i min träning på dom längre sträckorna – sakta men säkert – för att minska riskerna för skador. Korta sträckor i ett lugnt tempo som ökas efter hand.
Känslan att komma hem efter ett träningspass – svettig, andfådd och med en kropp som undrar vad jag håller på med – det är lycka. Att efteråt ett träningspass kunna sätta mig i soffan med en kopp kaffe efter en varm dusch, att låta sinne och kropp slappna av med alla mentalt positiva tankar och känslor – det, det är belöning för mig.
Jag tillägnar detta inlägg till er, ni som har hjälpt mig på vägen och ställt upp för mig. Ni vet vilka ni är. Jag är tacksam till er alla.
Tack.
Varför förminskar jag alltid framstegen jag gör? Tål att funderas på.
Tidigare i veckan har foten sagt nej till längre träning på grund av mina nya skor, dom har gjort sina ’intryck’ om vi säger så. Och det har verkligen varit jobbigt att inte få gå ut och träna när jag velat göra det.
Är det såna här saker det mentala behöver? Jag tror faktiskt det, i alla fall i en viss mån. En liten extra push är alltid bra och det visar att det här gör du inte för att du måste, utan för att du vill.
Det är gott med godis, till en viss gräns. Dock, fastän påsen fortfarande har godis i sig och magen är full, så ska man äta upp dom där bitarna.
De senaste 3 helgerna (äter godis bara på helgen) har jag, när påsen fortfarande har godis i sig och magen är full, gett bort påsen. Va? Vad gjorde jag precis? Gav bort påsen? Ja, jag var nöjd.
Ett litet steg för människan, ett stort steg för mig.
