Ett litet steg för människan, ett stort steg för mig

26 september, 2010 1

Det är gott med godis, till en viss gräns. Dock, fastän påsen fortfarande har godis i sig och magen är full, så ska man äta upp dom där bitarna.

De senaste 3 helgerna (äter godis bara på helgen) har jag, när påsen fortfarande har godis i sig och magen är full, gett bort påsen. Va? Vad gjorde jag precis? Gav bort påsen? Ja, jag var nöjd.

Ett litet steg för människan, ett stort steg för mig.

1 kommentar

  1. Eva Svara 27 september, 2010 at 10:39

    Ja, visst är det konstigt att man inte kan låta bli, fast att man egentligen är mätt?

Skriv gärna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Go top