För mig själv – i min egna lilla bubbla – om ni förstår hur jag menar.

• Midnattsloppet, mitt mål 2011.

Träna träna träna. Det har jag gjort, men inte tillräckligt. Känner mig (eller är) överhuvudtaget inte förberedd för att springa 1 mil om 19 dagar. Jag har väl gjort som många andra där ute som ska springa lopp, tänkt att det är lång tid kvar tills dess. Ursäkt? Nej, konstaterande. Jag är besviken över mig själv att jag inte gjort det jag kunnat för uppnå mitt mål, jag skäms.

• 17 veckor har gått av mitt fatcamp, den sammanlagda viktnedgången -uppgången är, idag, +1.2 kg.

”100% är det som gäller nu framöver” skrev jag när jag startade fatcamp, så blev det inte verkar det som. Har jag inte ansträngt mig? Jodå, jag har tränat bra och jag har ätit dito (självklart med upp- och nedgångar på dem båda) dessa veckor, men inte tillräckligt som både du och jag ser på resultatet.

• Viktnedgången denna semester. Vilken? Det blev även här ett plus istället. Även fast det är 1 vecka kvar så kommer jag inte gå ner så många kilon tills att jag börjar jobba igen. Åter igen, tänkt att det är lång tid kvar tills dess.

Många av er säger det jag tänker just nu, bryt ihop och kom tillbaks, skaffa nya mål. Och visst ska jag det. Det viktiga i detta är dock att jag måste förstå att det fungerar inte att göra som jag har gjort. ’Det fixar sig sen’-tänket.  Det gör det inte.