Nä, inte själva kortet, utan avtalet. Som jag tidigare skrivit fick jag ett 1 månads gymkort av en vän och det är nu dags att förlänga det. Har valt att ta 12 månaders för 299 kr i månaden och då ingår gym, pass och bad vilket jag tycker är ett riktigt bra pris.
Var tränar ni och hur mycket betalar ni?
Då var det gjort, det första gympasset..grymt kul! Och ja, det finns lite (läs mycket) träningsvärk i mina triceps (muskelgruppen min ”coach” valde denna gång)!
Upptäckte en liten ”jävlar-anamma person” i mig när jag bara skulle gör dom där sista repetitioner fastän armarna skakade, kul! Använde låga vikter men med fler repetitioner för att undvika skador.
Just nu funderar jag på när jag ska gå nästa gång, egentligen vill jag gå idag men jag är rädd att jag ska bli mättad så här i början och känner att det är bättre om jag verkligen längtar till gymmet så ska vänta någon dag till.
Ett stort steg för mig är avklarat!
En klapp på axeln till mig själv!
Nu är jag officiellt anmäld till midnattsloppet 2011 i Göteborg den 27 augusti! Ska bli väldigt roligt samtidigt som jag är nervös redan nu! Varför? Jag har faktiskt inte en aning..
HERE WE GO (run)!
Tänkte göra en sammanfattning av allt sedan jag började tills idag.
Det har nu gått ett år sedan jag bestämde mig för att ta tag i min hälsa och framstegen har kommit, sakta men säkert. Det är så jag vill ha det, sakta men säkert, inte skynda mig igenom något eller ta dom där lätta genvägar, det har jag gjort förr – och det fungerade inte alls.
Vikten har minskats med 10 kg och ska minskas några kg till framöver. Maten har gjort väldigt mycket, jag tänker på vad jag stoppar i mig – utan att räkna kalorier. Det är inte så att jag inte äter det där onyttiga, det blir dock bara någon gång ibland nu mer. Det jag använder, som egentligen är väldigt enkelt, vill du gå ner i vikt – gör av med mer kalorier än vad du stoppar i dig. Så väldigt enkelt är det inte att komma dit dock. Mycket mental träning har det blivit – att ta mindre portioner, inte ta om den där goda maten eller att falla för sötsuget bara för man är hungrig. Hur har jag gjort? Misslyckats. Flertalet gånger. Igen, igen och igen. Efter hand lär sig kroppen att, ja just det, det var det här jag gjorde förra gången – föll för sötsuget – för att sedan bli lika hungrig en liten stund senare. Hjälpte det att falla för sötsuget? Nej.
Träningen har gått från obefintlig till träning nästan varje dag. Vissa dagar är det vardagsmotion – att gå till och från jobbet, andra dagar är det även motion på längre sträcka, vanligtvis 5-10 km. Löpning har jag att börja lägga in i min träning på dom längre sträckorna – sakta men säkert – för att minska riskerna för skador. Korta sträckor i ett lugnt tempo som ökas efter hand.
Känslan att komma hem efter ett träningspass – svettig, andfådd och med en kropp som undrar vad jag håller på med – det är lycka. Att efteråt ett träningspass kunna sätta mig i soffan med en kopp kaffe efter en varm dusch, att låta sinne och kropp slappna av med alla mentalt positiva tankar och känslor – det, det är belöning för mig.
Jag tillägnar detta inlägg till er, ni som har hjälpt mig på vägen och ställt upp för mig. Ni vet vilka ni är. Jag är tacksam till er alla.
Tack.
Ja, på sätt och vis i alla fall. Löpsteg! Dom första löpstegen av många kommande togs idag, och det var riktigt skönt! Ett stort (löp)steg för mig! Härligt!
Och tack till min goda vän Tobias för idén, pushningen och stödet idag!
Det är gott med godis, till en viss gräns. Dock, fastän påsen fortfarande har godis i sig och magen är full, så ska man äta upp dom där bitarna.
De senaste 3 helgerna (äter godis bara på helgen) har jag, när påsen fortfarande har godis i sig och magen är full, gett bort påsen. Va? Vad gjorde jag precis? Gav bort påsen? Ja, jag var nöjd.
Ett litet steg för människan, ett stort steg för mig.
3 dagar tog det sen gick jag under gränsen, med råge! Som jag skrev i mitt inlägg, det är bara att anstränga sig mer! Denna gång var det med maten.
